Vatten och avlopp

Djur ställer samma krav på vattnets kvalitet som vi människor. Vattnet får inte innehålla smittförande organismer eller gifter. Nötkreatur kräver stora mängder vatten per dygn. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium i planeringen kontrollera att man har tillräckligt med vatten av bra kvalitet. Djuren skall ges tillfälle att konsumera tillräckliga mängder dricksvatten. Nötkreatur bör ha fri tillgång till vatten både inomhus och på bete. Om detta inte är möjligt skall de ha vatten minst två gånger per dygn. Kalvar ska ha fri tillgång till dricksvatten när det är mycket varmt väder eller när de är sjuka. Får djuren inte tillräckligt med vatten blir det störningar i produktion och hälsa. Djurens vattenbehov påverkas i hög grad av omgivningens temperatur, produktionsnivå, djurens ålder och vikt samt fodersammansättning (se "Djuren"). Dricksvattenbehovet för diko med kalv är mellan 50 - 70 liter per dygn och för ungdjur mellan 20 - 50 liter per dygn. Vid mycket låga temperaturer minskar vattenintaget. Nötkreatur föredrar en vattentemperatur mellan 10-20 ^oC.

Vattensystem behöver rengöras och desinficeras regelbundet. Analysera vattnet minst en gång per år.

Vatteninstallationer

De vatteninstallationer som krävs vid produktion av nötkött är:
 - dricksvatten till djuren
 - vatten till rengöring
 - vatten till personalutrymmen.

De krav som ställs på vatteninstallationen är att den skall:
 - ha tillräcklig kapacitet
 - vara utformad och dimensionerad så att djuren lätt kan tillfredsställa sitt vattenbehov
 - vara driftsäker och hållbar (inklusive frostskyddad vid behov)
 - placeras så att djur och människor inte kommer till skada
 - vara uppdelad på flera stammar om det finns flera avdelningar
 - vara hygienisk och lätt att rengöra

Det är viktigt att vattenledningsnätet blir rätt utformat eftersom det påverkar vilken kvalitet vattnet får vid konsumtionsögonblicket samt livslängden på ledningarna. Huvudledningarna är vanligen av stål eller plast. Kallvattenledningarna är oftast förzinkade stålrör eller polyetenslang och varmvattenledningarna är kopparrör. Oisolerade stålrör bör undvikas i stallar med frostrisk.  I oisolerade stallar bör man undvika ledningsdragning längs ytterväggarna.

En vattenmätare som avläses dagligen kan vara ett lämpligt hjälpmedel för att få en snabb antydan om det är någon störning i produktion eller djurhälsa. Läckage, stopp eller annat fel i vattensystemet upptäcks också snabbare.

Tabell 5.3. Vattenflöde vid olika dimensioner och längder på ledningar av förzinkade stålrör samt polyetenslang vid vattentrycket 250 kPa

 Di=innerdiameter; Dy=ytterdiameter; t=godstjocklek

Pumpens kapacitet vid aktuell uppfordringshöjd skall motsvara det maximala momentana vattenbehovet. Hydrofortankens magasinsvolym (liter) bör vara 0,75 - 1,5 gånger pumpens kapacitet i liter per min. Aktuell sughöjd, vattentillrinning etc. avgör valet av pump och hydrofor.

Drickplatser

Det skall minst finnas en drickplats per 25 nötkreatur. Djuren skall kunna dricka på ett naturligt sätt (se "Djuren"). Det är viktigt att drickutrustningen och vattenflöde stämmer så nära som möjligt överens med djurens naturliga drickhastighet. För stort flöde ger spill och för litet flöde kan göra att djuret ej dricker så mycket som det behöver. Rekommendation angående minsta flöde i automatisk vattningsanordning är 10 - 12 l/min för nötkreatur.

Omkring drickplatser bör det finnas tillräckligt med utrymme så att icke-drickande djur kan passera de drickande. Hur stort utrymmet behöver vara beror på storleken på djuren och kan beräknas enligt avsnittet om gångar (se under fliken "Mått"). För vuxna djur av större ras innebär det ca 3,5 m gångbredd.

Vattenkopp

Vattenkoppar kan antingen ha en ventil som regleras av djuren när de dricker (”rörventil”, tryckplatta/klaff eller tryckknapp) eller ha en flottörventil. Vattenkopparna måste placeras skyddade mot åverkan från kor och påkörning med redskap. Samtidigt skall man undvika risk för vattenspill på foderbordet, båsplatser, i ströbäddar och foderspill i koppen under utfodring samt att strömedel hamnar i vattnet vid ströning. Vattenkoppar bör också skyddas med någon slags hinder som gör att djuren inte gödslar i dem. Vattenkoppar kan placeras i tvärgångar eller längs foderbordsavgränsningen. Om de placeras över en klövpall längs foderbordet är de mer skyddade men tar samtidigt en ätplats. Vid placering utomhus bör ytan runt om vattenplats vara dränerad eller helst hårdgjord annars finns risk att marken blir upptrampad.

Vattentilldelningen bör ordnas så att varje djur har möjlighet att ostört dricka önskad mängd vatten. Det är viktigt vid placering av vattenkoppar att tänka på att djur med högre rang kan mota bort ranglåga djur. Det måste därför alltid finnas flera alternativa dricksplatser. Dricksvattentilldelningen bör vara minimum 10 liter per minut och inte begränsas av lågt vattentryck, ledningsdimension eller ventilen i vattenkoppen.

Vattennipplar

Vattennipplar för kalvar och ungdjur har ofta en bitkulventil. Till kalvar resp. ungdjur placeras nipplarna 800 mm resp. 1200 mm över golvnivå.  Viktigt är att nipplarna monteras skyddat så att djuren inte kan skada sig på dem. Flödet skall vara lika stort som för vattenkoppar.

Frostskyddade system

I väderskyddande byggnader (oisolerade) är det viktigt att se till att vattnet inte fryser under vintern. Detta kan lösas med ett system med cirkulerande värmt vatten och/eller med eluppvärmda vattenkoppar.

Med ett cirkulerande vattensystem värms vattnet upp med ett värmeaggregat och pumpas runt med en cirkulationspump. En termostat reglerar så att vattnet håller sig över fryspunkten. Till detta system kopplas vanligen fasta flottörvattenkoppar. Vattnet i koppen kan ofta hållas frostfritt av det cirkulerande vattnet om koppen har dubbla anslutningar så att det värmda vattnet flödar genom koppens kammare. För att förhindra att vattnet i själva koppen fryser krävs vid låga temperaturer att koppen är eluppvärmd. Man bör isolera vattenledningarna för att minska risken för att vattnet fryser i dessa. Den extra kostnaden som isoleringen medför uppvägs av inbesparade elkostnader.

Ett system med eluppvärmda vattenkoppar kan utföras med vattenledningar nedgrävda till frostfritt djup där den eluppvärmda koppen placeras i ett betongrör med isolering som grävs ner till vattenledningen. Alternativt placeras en värmekabel i en isolerad vattenledning, eller mellan rör och isolering,  vilket gör att varken den eller den eluppvärmda vattenkoppen behöver grävas ned. Även kombinationen cirkulerande värmt vatten och eluppvärmda vattenkoppar med rörventil förekommer. En fördel med värmekabel framför allt i vattenledningen är att vattnet tinar efter ett elavbrott. Samtliga elinstallationer måste göras av behörig elektriker.


Figur 5.31. Eluppvärmd vattenkopp, placerad i tvärgång.


Figur 5.32. Eluppvärmd vattenkopp, placerad vid foderbord.


Figur 5.33. Eluppvärmd vattenkopp, placerad i djupströbädd.


Figur 5.34. Eluppvärmd vattenkopp, placerade utomhus.

Det finns också frostskyddade system som består av isolerade drickkar av polyeten och ansluts till vattenledning på frostfritt djup. De kan antingen vara försedda med lucka som djuren öppnar för att dricka eller en boll som djuren trycker ned när de dricker. Denna typ av frostskyddade drickkar kräver att vattnet omsätts för att de skall vara frostfria. Det finns också isolerade drickkar med eluppvärmning.

Tappställen

Tappställen placeras där de behövs för rengöring. I regel behövs endast kallvatten. Avståndet mellan tappställena bör inte vara större än att alla platser i stallet kan nås med en ca 10 meter lång slang. Vattenflödet beräknas till 12 l/min vid 250 kPa vattentryck för tappventil vid golvbrunn samt 6 l/min vid tvättställ och vattenklosett. All rengöring i djurutrymmet bör ske med högtryckstvätt för att hålla vattenförbrukningen låg. Rekommenderat normflöde vid högtrycksrengöring är 20 l/min. Varmvatten krävs till kalvfoderberedning och personalutrymme.

Avlopp

Avloppssystemet skall ta omhand avlopp från stallet, personalutrymme, motorrum och från övriga utrymme. Avloppsvatten från stallrengöring skall ledas till urin- eller gödselbehållare. Avlopp från personalutrymme kan i de flesta fall också ledas till sådan behållare. Denna behöver då dimensioneras för ett tillskott av 50 l/ brukare och dygn. Alternativt kan avloppsvatten dras till trekammarbrunn med infiltrationsanläggning, minireningsverk eller kommunalt avloppsnät. Kontrollera med miljö- och hälsoskyddsnämnden vad som gäller i kommunen.

Dagvatten- och dräneringsledningar

Ytvatten avleds från byggnaden genom att markytan intill grunden ges lutning 1:20 eller brantare på en sträcka av minst tre meter. Om marken kring byggnaden är starkt självdränerande och grundvattenytan ligger långt under markytan, behövs ingen dränering. Är marken måttligt genomsläpplig och grundvattennivån ligger högt bör dräneringsledningar läggas runt byggnaden.

På den avjämnade marken läggs ca 150 mm tjockt dräneringslager av tvättad grus singel eller makadam. Lagret packas noga för att minska risken för sättningsskador.

Dräneringsledningar utförs av plast-, betong- eller tegelrör. Rören bör ha en diameter av minst 70 mm och läggs med fall 5 mm/m.   Hängrännor monteras med fall 5 mm/m.

Stuprör bör ej anbringas på större avstånd än 20 meter (rännfall 10 m). Rören kopplas till en dagvattenledning eller förses med utkastare. Mellan stuprör och dagvattenledning monters en lövsil, renstratt, som samlar upp löv och skräp vilket förhindrar stopp i dagvattenledningen.

Tabell 5.4. Rekommenderad stuprörsdiameter vid taklutningar mindre än 45^o