Ströhantering

Strömedel ger djuren en mjuk, ren och torr liggplats. Tillgången på strömedel är en viktig förutsättning att fundera på vid planering av en byggnad för köttdjur. Inhysningssystem med glidande ströbädd och djupströbädd innebär mycket större behov av strömedel jämfört med liggbåssystem.

Halm är det vanligaste strömedlet. I liggbåssystem används framförallt hackad halm, kutter- eller sågspån, men även torv och sand förekommer. Till djupströbäddar används i de flesta fall hel eller hackad halm. Kombinationer av halm med sågspån, kutterspån eller torv är ett alternativ. Även flis och bark förekommer som strömedel till djupströbäddar, men bädden måste regelbundet blandas om mekaniskt. Ett alternativt strömedel som kan användas i områden med brist på halm är rörflen.

En viktig egenskap för strömedel är förmågan att suga upp vätska. Halm, sågspån och kutterspån suger normalt upp ca 2-3 ggr sin vikt medan torv suger upp ca 6 ggr sin vikt. Dålig kvalitet på strömedlet ökar ströförbrukningen. Hög vattenhalt och kraftig mögeltillväxt gör att strömedlet har en sämre vattenupptagande förmåga.

Förutom att torv kan suga upp mycket vätska har den även lågt pH och förmågan att binda ammoniak (se avsnitt om yttre miljö). Detta gör att kväveförlusterna minskar när man använder torv som strömedel. Bra strötorv har en låg humifieringsgrad, fyra eller lägre i en tiogradig skala, och låg vattenhalt. En stor nackdel med torv är den avger mycket damm om den är torr och framför allt om det är frågan om frästorv (det vill säga skördad med fräs) som inte är renad från damm. Dammpartiklarna är dock i regel förhållandevis stora, vilket är mindre belastande för djurens luftvägar än små (respirabla) partiklar. Grävd torv, så kallad blocktorv, innehåller mindre damm men är dyrare än frästorv.

Den hygieniska kvalitén på strömedlet är betydelsefull. Halm skall bärgas under goda förhållanden och lagras torrt. Möglig och fuktig halm skall inte användas. Mögel- och svampsporer kan ge allergier hos både skötare och djur. Stora mängder halm kompenserar inte dålig kvalitet. Sand är ett oorganiskt strömedel och hålls bädden ren, dvs ringa tillskott eller omsorgsfull borttagande av gödsel eller andra organiska material, är tillväxten av mikroorganismer relativt liten. Sand som följer med gödseln ut ur stallet kan ge ökat slitage på gödselpumpar.

Ströförbrukning

Ströförbrukningen varierar med inhysningssystem, djurkategori, djurvikt, typ och kvalitet på strömedlet, samt fodermedel i foderstaten. Vilka fodermedel som ingår i foderstaten påverkar bland annat gödselns konsistens. I system med ströbädd och djupströbädd påverkar även boxens utformning och beläggning. I väderskyddande byggnader där inneklimatet varierar med uteklimatet går det åt mer strö under perioder med fuktig väderlek. Djupströbädd med gödselgång längs foderbordet minskar strömängden med ca 40 % jämfört med hel djupströbädd. Glidande ströbädd minskar strömängden med ytterligare ca 30 %.

Tabell 3.4. Ströförbrukning för olika djurkategorier och inhysningssystem

Ovanstående strömängdsbehov förutsätter att halmen har lagrats torrt och under tak. Våt eller fuktig halm är inget bra strömedel och ger ingen torr liggplats vilket krävs enligt djurskyddsföreskrifterna. Strömedel skall ha god hygienisk kvalitet.

Lagring

Strömedel bör lagras under tak. Om strömedel lagras utomhus, exempelvis halm i stack under plastfolie, är det risk att ströförbrukningen ökar pga. sämre kvalité och större lagringsförluster. Halm skall förvaras torrt och i närheten av stallutrymmena.

Djurstallar delas in i två typer avseende brandrisk vid lagring av strö; enkla ligghallar med en öppen långsida där djuren fritt kan gå ut och in i byggnaden (bra utrymningsmöjligheter vid brand) samt övriga djurstallar. I det första fallet kan halmlagret placeras i direkt anslutning till ligghallen. Inga särskilda brandskyddsåtgärder behöver vidtas. För övriga stallar gäller att hö och halm ska förvaras i ett fristående och osektionerat lager med minst 15 m skyddsavstånd från stallbyggnaden. Byggnader större än 1000 m² ska ha minst 30 m skyddsavstånd. Det är tillåtet att lagra ett dagsbehov av hö och halm i djurstallet. För att få lagra mer (dock max ett veckobehov eller 10 m³) måste detta ske i ett avbalkat utrymme som ska vara fritt från elinstallationer förutom nödvändig belysning. Om avstånden mellan stall och strömedellager inte kan uppfyllas eller är opraktiskt, kan skyddsavstånden ersättas med brandavskiljande konstruktioner. Mer om byggnader och utrymmen för lagring av foder och strö avseende brandrisker finns på LBK´s hemsidor. Länk till LBK finns i avsnittet om "Lagar, förordningar mm".

Kravet på lagringsvolymer varierar med hanteringssystem och typ av strömedel.

Tabell 3.5. Lagringsvolymer för olika strömedel

Strömedel	Cirka vikt per bal, kg	Densitet, kg/m3	Skrymdensitet a), kg/m3	Lagringsvolym, m3/ton
Halm
Hårdpressad småbal	12-25	90 - 130	ca 80	ca 13
Storbal - rund	150 - 300	110 - 120	ca 70	ca 14
Storbal - fyrkantig	300 - 800	150 - 160	ca 115	ca 9
Sågspån			ca 320	ca 3
Kutterspån			ca 110	ca 9
Torv			250 300	3 - 4

^a) I skrymdensitet inräknas materialets volym inklusive håligheter.

Hantering

Halm hanteras rationellt i storbalar.  Övriga typer av strömedel hanteras oftast som bulkvara.

I liggbåssystem kan man fördela strömedel manuellt till liggbås från vagn på hjul eller rälshängd vagn. Det finns också maskindrivna vagnar som fördelar strömedel ut på liggbåset. Hydrauldrivna ströskopor till lastmaskin eller traktor med frontlastare är ett alternativ till mekanisk fördelning av strö i liggbåsen. Till kalvningsboxar och kalvgömmor ströas det helst med långhalm vilket ofta måste göras manuellt från storbalar insatta i gödselgången eventuellt med hjälp av balupprullare.

Till inhysningssystem med stora halmmängder är det mest rationellt att hantera hela storbalar med lastmaskin eller traktor med frontlastare. I mindre anläggningar kan en rundbal ställas på ströbädden för att sedan rullas ut manuellt. Vid glidande ströbädd kan man ha skjutbara luckor i ytterväggarna där man lyfter in strömedlet. Tack vare att djuren rör sig sprider de själva ut halmen. Istället för att manuellt rulla ut rundbalarna kan man använda en balupprullare på lastmaskin alternativt traktor med frontlastare eller som en rälshängd vagn.

I större anläggningar med ströbädd eller djupströbädd kan man använda balrivare eller mixervagn med ströblåsare alternativt transportband. Balrivare finns både för lastmaskin alternativt frontlastare, som bogserad vagn och som rälshängd vagn. Med ströblåsare kan ströet blåsas upp till ca 12- 15 m in i boxen. Balrivare och mixervagn kan även användas till att ströa i liggbås. En nackdel med ströblåsare är att det alstras mycket damm.


Figur 3.18. Rälshängd balrivare för fyrkantbalar.


Figur 3.19. Balrivare för rundbalar monterad till frontlastare.


Figur 3.20. Balrivare med ströblåsare.