Foderhantering

Foderhanteringen vid nötköttproduktion beror av produktionsinriktningen. Foder till dikor baseras på stora mängder grovfoder och bete med en enkel foderhantering. Intensiv uppfödning av köttdjur ställer större krav på foderstyrning av både grov- och kraftfoder. Låg arbetsförbrukning är viktig vid alla produktionsinriktningar. Foderhanteringen i stallet eller på uteytan påverkas även av hur fodret lagras och hur byggnaden/foderbordet utformas. I tabell 3.2. anges lämplig foderbordsbredd beroende på foderhantering i stallet.

Tabell 3.2. Lämplig foderbordsbredd för olika foderhanteringssystem

Foderbordsavskiljare
Det finns olika typer av foderbordsavskiljare att välja mellan. Figurerna nedan visar de vanligaste. Fånggrindar kan användas då man vill kunna låsa fast djuren under en tid exempelvis i behandlingsboxar men kan också ur säkerhetsaspekt användas längs hela foderbordet. Dessa kan användas för att låsa fast djuren då man ska arbeta inne i boxen eller behöver ha tag på ett djur. Nackbom är en enkel typ av foderbordsavskiljare som inte avgränsar ätplatser vilket gör att djuren lätt kan köra bort varandra från foderbordet. Diagonalfront, pinnfront och gaffelfront avgränsar ätplatser på olika sätt.


Figur 3.14. Fånggrind.

Nackbom	Diagonalfront
Pinnfront	Gaffelfront

Figur 3.15. Exempel på foderbordsavskiljare.

Körbart foderbord

En enkel metod att utfodra ensilage är att placera avplastade balar eller ensilageblock direkt utmed foderbordet så att djuren har fri tillgång. Utplaceringen av balar/block görs med traktor och frontlastare/plansilouttagare. Viktigt är att djuren hinner äta ensilaget innan det blir dåligt. Det rekommenderas att en öppnad bal skall förbrukas inom två dagar om inte temperaturen är under 5 grader. Ju varmare det är desto sämre hållbarhet. Risk för mycket foderspill. Eventuellt kraftfoder utfodras separat med kraftfodervagn.

En bogserad balrivare kan användas för att riva och utfodra ensilage eller hö men kan dessutom användas för att riva och fördela halm. Den kan antingen vara sidoavlastande till en sida eller till båda sidor samtidigt. Fodret kan också blåsas ut via ett svängbart torn. Om djur även skall ha kraftfoder utfodras det separat med kraftfodervagn.

Mobila foderblandare används för blandning av olika foderslag (grovfoder, kraftfoder, mineralfoder) samt för utfodring direkt på foderbordet. Beroende på blandningsteknik klarar foderblandaren att sönderdela och mixa olika typer av grovfoder. De flesta blandare har en eller flera skruvar som kan vara vertikalt, diagonalt eller horisontalt placerade. Foderblandarna har vågceller för vägning av olika foderslag vid blandning och för kontroll vid utfodring. Fodret avlasta till en sida eller till båda sidor samtidigt.

Foderbord för räls- eller hjulburen utfodring

Grovfodervagnar och upprullare finns i flera utföranden och kan vara räls- eller hjulburen. Ofta är vagnen försedd med vågceller som möjliggör kontroll/styrning av utfodrad mängd till olika grupper. Fodret läggs antingen i en jämn sträng över hela foderbordet eller via tvärtransportör till sidorna av foderbordet. Rivarteknik mm avgör hur vagnen klarar olika typer av grovfoder. Systemet kan kompletteras med ett rivarbord (matarbord, avlastarbord) för mellanlagring av ensilage och som dessutom har en kraftigare rivare vilket minskar belastning/slitage på grovfodervagnen. Eventuellt kraftfoder utfodras med räls- eller hjulburen kraftfodervagn. Det finns även fodervagnar för utfodring av foder blandat i en stationär foderblandare.


Figur 3.16. Rälshängd upprullare.

Foderbord med bandfoderfördelare

Bandfoderfördelaren består av ett transportband monterat över foderbordet. En avskrapare som vandrar fram och tillbaka över transportbandet styr tilldelad fodermängd. Fodret kan matas på transportbandet via ett rivarbord eller en stationär foderblandare. En fördel med detta system är att bredden på foderbordet kan göras mindre.

Figur 3.17. Foderbord med bandfoderfördelare.

Foderbord med skraptransportör

Det finns även foderbord med rundgående skraptransportör eller s.k. kedjefoderbord men systemet är inte vanligt i Sverige. Foderbordet har gjutna rännor. Skraporna är monterade på en kraftig kedja och transporterar ut fodret. Skraptransportören matas med ett rivarbord eller en stationär foderblandare. Utfodringen sker automatiskt på ett smalt foderbord men systemet innebär också att det är svårt att gå på foderbordet samt att möjligheten att utfodra olika djurgrupper med olika foderblandningar begränsas.

Lagring och hantering av grovfoder

Det finns olika typer av ensilagebalar, gemensamt för alla är att de är täckta med flera lager av plast för att hindra att luft skall nå materialet. De former på balarna som förekommer är rundbalar vilket är den vanligaste formen, fyrkantsbalar och små fyrkantsbalar. Rundbalar är av olika storlek men den vanligaste har en diameter på ca 1,2- 1,3m. Gräsensilage som lagras i bal bör vara förtorkat till 45-50 % ts halt, balarna bör stå upp eftersom gavlarna är täckta av fler plastlager än omkretsen. Balarna bör lagras på en skyddad och skuggig plats, där de är lätt åtkomliga. Lagringsplatsen bör vara en väldränerad sandplan. För att hålla undan sorkar och andra djur som kan angripa balarna underifrån anläggs ytan med makadam som sedan får ett lager med sand. Om inget görs får man räkna med att området vid lagringsplatsen blir uppkört av maskiner. De lagrade balarna bör förses med fågelnät för att förhindra att fåglar hackar sönder plasten, det är även viktigt att hålla efter andra skadedjur. För transport av balar används traktor eller lastmaskin eftersom en rundbal väger 600-700 kg.

En plansilo är tämligen utrymmeskrävande. Bottenplattan är gjord av vattentät betong och pressvatten måste ledas från plansilon och tas omhand. Väggarna är oftast tillverkade av prefabricerade betongelement med höjd från 1,5 till 4 meter. Plansilos kan vara försedda med tak eller vara utan tak. Silobredderna väljs efter djurantal och den utrustning, som är planerad för uttagning och det krav man har för uttagshastighet för att upprätthålla en god foderkvalitét och utebliven värmebildning för det aktuella fodermedlet. Fördelen med plansilo är att inläggningen är enkel. Bredden på silon måste vara tillräcklig för att maskinen man packar med skall kunna packa jämnt över hela ytan. Överlag krävs noggrann täckning eftersom foderytorna är stora. I en plansilo för gräsensilage bör uttaget vara minst 2 meter per vecka, vilket motsvarar 30 cm/dag. Under kalla perioder under vintern anses dock 10 cm/dag vara tillräckligt. En bra metod att ta ut ensilage är att använda en blockuttagare som skär ut ett fyrkantigt block ur silon. Detta system är snabbt och ger ett mindre spill än att använda en skopa.

Ett annat sätt för lagring är s.k. slangensilering. Denna lagringsform består av en lång plastpåse som fylls med foder och som lagras utomhus på samma sätt som plastade balar. Plasten har samma plastkvalitet som används att täcka plansilo med. Speciella maskiner används för inläggning. Packningseffekten görs med en rotor eller skruv som pressar in materialet i plastpåsen. Inmatningen ger en mekanisk bearbetning av materialet och är gynnsamt för ensileringsprocessen. En fördel med lagring i slang är att tvärsnittet på den exponerade ytan blir förhållandevis litet. Denna lagringsform är idag relativt ovanlig. Uttag ur slang sker på samma sätt som uttag ur plansilo.

Ett billigt lagringsalternativ för alla typer av ensilage är att lagra i limpa. En limpa fungerar som en plansilo men den har ingen bottenplatta eller väggar utan skyddas enbart av plast. Limpan kan lagras hemma på gården eller ute på åkern. Under limpan bör man breda ut en kraftig plast. Packningen bör ske med stor omsorg utan att man gör hål på plasten. Uttag ur limpa sker på samma sätt som uttag ur plansilo. Den medför alltid risk för stora lagringsförluster.

Hö lagras torrt vid ca 85 % ts halt. Lagring sker på skulle eller i lada där det även torkas. Hö lagras i olika former, löst, småbal eller i någon form av storbal. Hur hö och halm transporteras påverkas av lagringsplats och lagringsform. Då material lagras i någon form av storbal transporteras dessa på samma sätt som storbalar med ensilage med frontmonterade redskap på traktor eller lastare. Då lagring sker på skulle används istället lyftanordningar från taket.

Lagring och hantering av kraftfoder

När det gäller lagring av spannmål är det vanligast att man lagrar torkad säd. Torkningen sker antingen med varm- eller kalluftstork. Spannmål kan även lagras efter att den syrabehandlats. Ett annat lagringssätt är att utnyttja den biologiska aktiviteten i fuktig spannmål och på så sätt åstadkomma en syrefri miljö sk ” gastät lagring”. Om spannmålen har högre vattenhalt (över 25 %) kan den ensileras. Vanligtvis krossas spannmålen innan den läggs i plansilo eller tub. För att undvika tillväxten av mikroorganismer, bör den våta spannmålen behandlas som ensilage, vilket betyder att man gynnar tillväxten av syraproducerande bakterier i syrefri miljö. I tabell 3.3. nedan jämförs olika aspekter för de olika lagringsformerna som förekommer som rör investering, driftskostnader, lagringsförluster, hygien och styrbarhet. Spannmål kan även konserveras genom lutning, genom att blanda spannmål och kaustiksoda i en fullfodervagn. Den lutade spannmålen lagras i planlager. Vilken form av lagring som man väljer påverkas av dessa faktorer tillsammans med gårdsspecifika och brukarens egna önskemål.

Tabell 3.3. Jämförelse av olika lagringsalternativ för spannmål (Svensk Mjölk, 2003)

Metod	Investering	Energiåtgång	Risk för förluster	Hygienisk säkerhet	Styrbarhet
Varmluftstorkning x	Hög	5-7 MJ/kg H2O	Obetydliga	Hög	Hög
Kalluftstorkning x	Måttlig fast	1,2-1,5 MJ/kg H2O	Stora	Riskabelt	Obetydlig
Kalluftstorkning  + 5o värme	Måttlig fast	2-2,5 MJ/kg H2O	Måttliga	Rimlig vid rätt skötsel. Annars mkt riskabelt.	Måttlig
Syrabehandling 20% vh	Endast lager	Endast hantering Beror på vattenhalt	Måttliga	Rimlig vid rätt dosering.  Annars mkt riskabelt.	Måttlig
Ensilering x	Endast grusad plan eller silo	Endast hantering	Måttliga	Riskabelt, särskilt sedan uttagning påbörjats	Obetydlig

Hur materialet är lagrat och materialets fysiska egenskaper (form, vattenhalt mm) påverkar hur materialet kan förflyttas från lagringsplatsen. Torkad spannmål hanteras oftast med skruv. Före blandning med andra fodermedel och utfodring skall spannmålen krossas.